Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Dödligt bmi och rullstol


 
Nu ligger jag i sängen och vilar,
vilket jag måste göra 30 minuter efter varje måltid.
Jag tittar på den där jävla rullstolen och bara gråter.
Hur fan blev det så här?!
Trodde inte att mitt fysika tillstånd var SÅ illa!
Har inte förstått att mitt bmi är dödligt låg :-(
 
Är rädd för hur jag ska orka ta mig igenom detta,
Rädd för att jag kanske inte ens vill
och tvivlar på om det ens kommer att gå.

Rullstol

Vill bara dö!
Nyligen haft läkarsamtal och de ska återigen öka ut mitt näringsintag samt att jag nu mer måste sitta i rullstol samt ligga och vila 30min efter huvudmålen.
 
Hur fan blev det så här?
Allt känns så jävla hopplöst nu.
Kan verkligen inte se hur jag ska kunna ta mig ur detta.

Vak

En riktigt helvetes dag har det varit idag.
Mycket ångest och väldigt ledsen :-(
 
Första dagen för mig att äta lagad middag, jag hade lite tur för det blev potatis och purjolöks soppa.
Det blev lite diskussion först mellan mig och en skötare om vad en halv portion var.
Men det löste sig tackvare att en annan skötare kom och gav mig rätt.
Trodde inte skulle kännas så jobbigt med att äta soppa men det tog emot och jag började må illa :-(
 
Inte nog med att jag från idag har utökat mitt intag jag har dessutom blivit tilldelad extra vak!
Detta innebär att
* Jag får tillsyn vart 5-10minut
* En i personalen sitter och "vakar" över mig när jag äter
* I 30 minuter efter avslutad måltid sitter någon av personalen och vaktar på mig.
* Jag måste berätta vad jag ska göra om jag lämnar allrummet
 
Ja jag är med andra ord ständigt övervakad. Då de tydligen inte tänker lita på mig. Känner mig som en fånge :-(

Väckt för vågen

En sköterska väckte mig kl07:00 då de skulle ta en spontan vikt på mig (samt blodprov, puls och blodtryck).
Fick lite smått panik över att behöva väga mig utan att vetat om det innan.
Men den paniken la sig rätt fort.
Vågen visade samma låga siffror som i fredags, vilket jag tycker är konstigt för jag har ju ändå ökat intaget och varit mer stilla.
 
I dag är det dags för ytterligare ökning i mitt matschema.
Matspökena har inte varit snälla i natt och nu är de verkligen INTE snälla!
Jag blir så ledsen över att maten fortfarande ger mig sådan ångest som den faktiskt gör.
Innerst inne vill jag ju gå upp i vikt och kunna äta mer normalt, så varför är det då så jobbigt för mig.
 
Jag är orolig för hur jag ska klara av dagen med all ångest och destruktiva tankar. Tänk om det blir för mycket för mig så jag inte klarar av att utföra det jag ska!
 
Har bestämt mig för att försöka inte tänka så mycket.
Försöka att "bara" äta det jag ska och låta ångesten komma och gå som den vill
 

Ett måste för att överleva

Har fått ett nytt matschema som ska börja gälla från i morgon.
Känns jobbigt och skrämmande för mig.
Det värsta är inte matschemat i sig utan det som känns mest jobbigt och skrämmande är hur jag kommer att reagera i morgon vid varje måltid.
Jag menar hur mycket kommer mina matspöken att bråka med mig?!
 
Det känns som att jag åter igen hamnat i facket för ätstörning och jag är så trött på att aldrig bli trodd på när det gäller maten.
Jag tog upp detta med en sjuksköterska om hur jobbigt jag tycker det är att återigen bli behandlad som en anorektiker.
Sjuksköterskan förklarade då för mig att detta är ett måste för att jag ens ska kunna överleva.
Läkaren har nämligen sagt att mitt fysika tillstånd är så pass dåligt att jag faktiskt kan gå och dö, att det här med mathöjningen är inte något annat än en överlevnads åtgärd.

Äldre inlägg

Nyare inlägg