Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från januari 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Vart tar allt vägen?

Sakta men säkert har jag börjat inse hur sjuk min kropp är.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur farlig min undervikt är.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur mina organ skriker efter näring.
Sakta men säkert har jag börjat inse hur svårt det är att gå upp i vikt.
Sakta men säkert har jag börjat inse att min behandling här kommer att ta lång tid.
 
Vägdes i morse och hade gått ner igen!
Vart tar allt jag äter nu vägen?!
Det som är positivt är väl att jag inser att ökningen av näringsintag jag ska börja med idag verkligen behövs.
Å även om det känns tungt och jobbigt att vara här så förstår jag att det är det enda rätta för mig just nu.
 

Orolig

Lite orolig inför i morgon.
Dels för att det är dags för en ny ökning av mitt matintag, känns väl inte så bra just nu, men jag har ju inte direkt något val.
Sen tror jag att jag kommer att få vägas i morgon
Tänk om jag gått upp en massa, hur reagerar jag då?
Tänk om jag står still eller till och med (mot all förmodan) gått ner, vad händer då?
 
Önska jag kunde få hoppa över morgondagen helt och hållet.

Rulle

God morgon!
 
Jag har nyligen fått i mig min frukost så nu ligger jag på sängen för att vila. Brevid sängen står rullstolen (som nu mer är döpt till Rulle) och ser dum ut.
Jag hatar verkligen Rulle!
Han ser dum ut, är klumpig och inte ens skön att sitta.
Hatar att behöva åka omkring i honom.
Å som det inte vore illa nog med att behöva åka runt i fanskapet
jag får ju inte ens köra honom själv! Nä jag måste hela tiden be någon annan stackare att köra runt mig.
 
Tror aldrig jag känt mig så handikapp och besvärlig som jag känner mig nu :-(

Lite lyx

I går tog mamma med sig mina nagellack hit till avdelningen, så nu ikväll har jag och två underbara tjejer till piffat till oss lite :-)
 

 
Tänk att en sådan liten sak som att måla naglarna kan kännas så lyxigt.

Jävla piss kropp!


 
Trots all ökning av näringsintag har jag bara gått upp 1hg på en hel vecka!
 
Hade ett läkarsamtal om detta nyligen och på måndag ska de höja mitt intag ytterligare.
Hur jävla mycket ska jag behöva äta för att gå upp i vikt?!
 
Nu sitter jag bara ocj gråter och har ångest till tusen.
Jag är ledsen för att kroppen inte tycks vilja sammarbeta med mig.
Ångest över att jag måste börja äta ännu mer!
Arg på mig själv för att jag låtit det gå så långt.
Rädd för att jag inte kommer orka att ta mig igenom detta.
 
Hade varit bättre om jag bara fick avsluta mitt liv här och nu för jag ser ingen ljusning i detta.

Äldre inlägg