Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Inga krafter

Jag är så jävla rädd för mig själv och för vad som händer innuti mig.

Det är inte likt mig att inte vilja någonting.

Har aldrig känt så här som jag gör nu. Det är som om all ork och drivkraft är borta.

Bara att gå upp på morgonen kräver en stor insats. 

Är så rädd för att jag inte vill göra någonting alls. Jag som alltid varit som en duracell och alltid kommit på saker att göra. Jag har aldrig mått så här, aldrig behövt tvinga mig till saker. Tänk om jag blir helt apatisk och sängliggande. Inte nog med att jag inte vill göra något, jag får ångest över att det är på det här viset och mår då dåligt på grund av det. Ytterligare en ond jävla spiral.

I takt med att all lust, motivation och inspiration försvinner dör jag innifrån bit för bit. Är rädd för hur långt ner till jag kan sjunka, är rädd för att jag aldrig kommer ta mig här ifrån för som det känns nu finns det ingen som helst kraft kvar. 

Som att drunkna

Jag kämpar allt jag kan för att hålla huvudet över vattenytan. Men hur mycket jag än simmar och håller huvudet högt fortsätter jag bara att sjunka.

Ingen ser att mina krafter håller på att ta slut. Ingen hör mina rop på hjälp.

 

En rätt så bra dag

Idag tog min underbara syster med mig på en liten utflykt till badhuset.

 

Vi satt i deras varmvattens bassäng och sen bastade vi. Alla spänningar i kroppen släppte i värmen och jag kände mig rätt så avslappnad för engångs skull. 

Efter lunch tog vi en promenad på 90 minuter med min vovve. 

Detta blev en riktigt mysig dag,mysigaste på länge faktiskt. Tänk att just jag har en sån UNDERBAR syster <3 

Allt för sant

Ständigt mörker

 

Jag lever int för att leva eller för att jag vill. 

Jag lever bara för att överleva men till vilken nytta och mening är frågan jag har. 

Äldre inlägg

Nyare inlägg