Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från augusti 2016

Tillbaka till bloggens startsida

I min fantasi

I min fantasi värld är allting bra

Jag är en normal 27 årig tjej som lever som alla andra.

Jag är för det mesta glad och gör en massa roliga och "spännande" saker. Jag har ett jobb som jag trivs bra med,  jag bor i mitt hem med min hund och vi tränar och gör allt möjligt tillsammans. 

Jag träffar mina vänner och hittar på olika saker med dem.

Jag står på mina egna ben men  umgås med min älskade familj och vi hjälper varandra med sådant som behövs.

Jag passar min systerson och hittar på knasiga saker med honom.

Jag äter, sover och lever som de flesta andra. 

Jag har inga demoner och inga matspöken bråkar i mitt huvud.

Jag mår bra!

Men detta är bara i min fantasivärld och drömmar. 

Min verklighet ser helt annorlunda ut.

Jag är en 27 årig tjej som inte är som de flesta andra. 

Jag har en lägenhet där jag inte klarar av att bo, så jag bor hemma med mina föräldrar.

Jag försöker för det mesta le och se glad ut men innuti gråter jag och det mesta känns svart.

Jag vill göra en massa saker men förmår mig inte till att göra allt dels för att jag rent psykiskt inte orkar men också i rädslan för att inte klara av dem. Jag har prövat på en hel del jobb (arbetstränat) men nu klarar jag inte av att jobba varken psykiskt eller fysiskt. 

Jag har en underbar hund som jag älskar över allt annat men jag känner att jag är en dålig matte som borde träna och aktivera honom så mycket mer än vad jag gör. 

Jag har några få vänner som jag träffar alldeles för sällan. 

Jag klarar mig inte själv och är beroende av min älskade familj som gör allt för att  hjälpa och stötta mig, utan att få något tillbaka. 

Jag kämpar på med maten och vikten men det är svårt och tar tid. 

Jag har en massa demoner och  matspöken som river, sliter och gnager innuti mig.


Varför kan jag inte få leva i min fantasivärld?! 

Förlåt mig mamma

Vid middagen idag var mamma väldigt låg. När jag fråga var det var sa hon bara att hon var trött, men efter ett tag började hon gråta och berättade att hon var trött, ledsen  och jätte otolig för mig.

MAMMA jag vet att du läser min blogg. Detta inlägg är ägnat åt dig 💕 


Förlåt för allt jag gjort 

Förlåt för alla gånger jag skriker åt dig

Förlåt för all oro jag orsakar dig

Förlåt för alla sömnlösa nätter du har på grund av mig

Förlåt för alla tårar som rinner ner för din kind 

Förlåt för att jag ständigt gör dig besviken 

Förlåt för att det jag gör inte riktigt räcker till 

Jag har så mycket att säga förlåt för men jag ÄLSKAR DIG MAMMA! 

Det kommer ta tid men en dag ska jag du slippa oroa dig mer för mig. En dag ska jag göra dig stolt mamma!

Nyare inlägg