Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från juli 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Mötet i Uppsala

Nu har jag varit på mötet i Uppsala min oro jag haft inför detta var rätt obefogad.  

Nu har jag fått lite tydligare riktlinjer och "krav" från Uppsala om vad som förväntas på/av mig. Och jag har fått förmedla vad jag önskar och vill ha av Uppsala. 

Det jag sa till Uppsala att jag vill ha är att: När jag klarat av att komma upp i vikt (OBS inte om utan NÄR) vill jag att de ska släppa fokuset på maten och vikten. Förutsatt att jag inte vänder och börjar gå ner igen.

Denna önskan är något som Uppsala godtog och garanterar mig att jag får. 

Det Uppsala satt upp som krav / riktlinjer till mig är att jag ska ha nått en viss vikt till September då vi ses igen och sen en vikt till November för att då kunna starta upp min Dbt-behandling. Det är klart att det känns tufft och jobbigt med en deadline men tror att det är just det som kommer att få mig att kämpa lite till för drivet finns inuti mig men behöver triggas igång. 

Nu måste jag fixa det här!

Jag vet att jag kan!

:-(

Ovisshet

I morgon är dey då dags för ett möte med de på DBT:enheten i Uppsala.   Jag kan väl inte påstå att jag ser framemot detta möte :/ Jag känner mig mest orolig och rädd för vad de kan tänkas säga, jag har ju inte en aning om vad mötet ska handla om. Det enda jag vet är att jag inte kommit upp till den vikt de sagt att de vill att jag ska ha för att de ska ta emot mig för att fortsätta med DBTn .

Så många tankar och frågor som far runt i mitt huvud nu

Vad vill de? Vilka krav tänker de ställa på mig? Kommer jag att få ha min plats kvar där eller blir jag "utkastad"? Vad förväntar de sig av mig?        Kommer de att se och förstå att jag kämpar på? Kommer de att tycka att det jag gör är tillräckligt eller vad mer kräver de? Tänk om de tvingar mig till en ätstörningsbehandling och vad gör jag då? Vad gör de om jag vägrar?       Kommer de ens att lyssna och förstå?

Är tacksam för att både min syster och min mamma ska följa med på mötet i morgon så de kan stötta mig och föra min talan. För de kommer de väl att göra? Elle tänk om dom inte alls gör det?! De säger ju till mig att de tycker att jag är duktig och att de ser hur mycket jag kämpar på men tänk om.... Usch vill knappt yttra mig om tanken men...

Tänk om de i morgon bara tar upp allt negativt, att de helt plötsligt säger att jag inte alls kämpar och försöker. Att de tycker att det tar för lång tid, att de tycker att jag borde läggas in eller liknande! De kanske säger att de inte alls tycker att jag jobbar för att få upp min vikt, att jag bara stampar på ett och samma ställe!

Tänk om de i själva verket inte alls kommer att stötta mig i morgon.         Tänk om de kommer göra allt för att få in mig på en ätstörningsbehandling! Nej det får bara inte hända, jag lovar att om så är fallet så kommer jag inte att leva när denna vecka är slut. Jag vägrar en sådan behandling till, jag har gjort dem och de hjälper inte mig så är det de enda de kan erbjuda mig vill jag verkligen INTE leva längre :( 

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Visst är det svårt när alla känslorna kommer på en och samma gång
Visst är det svårt när man känner allting så stark att hjärnan känns som den ska sprängas.
Visst är det svårt när man känner två motsatser samtidigt
Visst är det svårt att ena sekunden vilja en sak för att nästa sekund inte alls vilja det man nyss ville
Visst är det svårt att tro att man tycker om en viss sak/person samtidigt som man inte alls tror att man tycker om det/den
Visst är det svårt att veta vad man tänker när alla takar bara snurrar runt runt i huvudet
Visst är det svårt att veta vem man är när ingenting inuti en tycks tillhöra en själv
Visst är det svårt att leva när man egentligen önskar att man vore död




  

Nyare inlägg