Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från juni 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Att inte bli trodd

Jag mailade till min (DBT-) behandlare i förra veckan i en förhoppning om att få lite stöd och råd. Besvikelsen blev stor när jag idag fick ett svar :(

Så här löd mitt mail:

Hej!

Det är svårt för mig att veta vad jag får och inte får skriva om samt i vilket syfte jag ska skriva. Där av att jag inte har skrivit något på ett tag, det tar liksom lite emot även om jag egentligen skulle önska att vi hördes av typ varje dag, för jag känner mig så ensam i min kamp just nu.

Jag fortsätter att jobba på för att få upp vikten (det är ju ändå det som är min huvudsakliga uppgift nu). Det går sakta men säkert framåt. Många av mina beteenden kring maten är ju så invanda att de rätt ofta är svåra att ändra på (jag har ju alltid gjort på ett visst sätt) men jag försöker, misslyckas ibland men lyckas väldigt ofta också.

När det kommer till mitt inre är det värre L Det går inte en enda dag utan att jag bryter ihop i antingen gråt, raseri eller riktigt kraftiga panikångestattacker.

Mina demoner jobbar flitigt i att dra ner mig och jag har för tillfället jag hamnat i den här nedåtgående spiralen och fastnat någonstans där nere på botten och demonerna gör allt för att jag inte ska lyckas ta mig uppåt igen :-( Ångest avlöser ångest som avlöser gråt som i sin tur avlöser stora och små panikångestattacker. Sömnlösa nätter avlöser nätter med mardrömmar osv... Ja dom är flitiga och duktiga mina jävla demoner.

Min familj gör allt de kan för att hjälpa, stötta och finnas här för mig men jag känner mig ändå  väldigt ensam i min kamp och dessutom så kan jag inget göra för att tysta demonerna inom mig. Jag kan bara fokusera på att få upp vikten så jag kan få hjälp av er igen och det är väl också därför som jag mår sämre rent psykiskt nu. Demonerna får liksom härja fritt allt medan jag jobbar på för att få det fysiska att blir bra. Har du några råd att ge mig?

Idag fick jag då ett kort svar:

Hej! jag hör att du är ensam och önskar stöd, för att jag ska gå in i stöd per mail eller telefon ska du ha ett BMI på 15, innan dess får du höra av dig och förmedla framsteg och att jag noterar det och ger feedback.  Jag vet inte vem du kan vända dig till. Du har ibland sagt att du ska visa oss att det inte finns någon ätstörning och att du är peppad på att visa det . hoppas att du kan det.H


Jag vet att det är Bmi 15 som gäller men tänkte att jag kanske kunde få någon tankestrategi att nu när jag kämpar på som jag faktiskt gör..
Det går ju liksom inte bara att ta "paus" från min borderline för att sedan plocka fram den först när mitt bmi är på 15, den finns ju här oavsett vad jag väger :-(

Kände mig så sviken och misstrodd på något vis. Som att de inte tror på mig när jag säger att jag inte har anorexi.
Citerar:
" Du har ibland sagt att du ska visa oss att det inte finns någon ätstörning och att du är peppad på att visa det . hoppas att du kan det."...

Är det så illa att det bara är min familj (framför allt min syster) som faktiskt tror och ser att jag inte har det?!

Vad mer kräver de av mig?!




Två hjärnhalvor

 


Varför kan inte mina två hjärnhalvor bara komma överens och sammarbeta med varandra?! Är så jävla trött på att de konstant bråkar och motarbetar varandra :-(

När det är på detta vis är jag så himmla glad över att jag har min ÄLSKADE syster som jag kan bolla mina tankar med. Jag vet inte hur hon gör men jag är oftast lite lugnare i själen när vi har pratat.

<3 Systra mi vad vore jag utan dig? <3

Tankar går till Orlando...

Detta inlägg har inget med min bordeline att göra men känner att jag behöver dela med mig av mina tankar kring det hemska som skett i Orlando 

Allt detta hat! Hemskt att så många i vår värld inte kommit längre i acceptansen för allas olikheter. I detta fall tycks det röra sig om ett hat mot homosexuella :-( 

Vi matas med hat varje dag mot olika folkgrupper, religioner, läggningar, kön, hudfärg etc etc...

När ska vi börja acceptera och respektera varandra för det vi är?


Vet ni vad jag hatar?

Jag HATAR HAT!

Bara trött på allt


Jävla demoner

Orkar snart inte mer!!!

Det tycks som att jag hamnat i den här nedåtgående spiralen och fastnat någonstans där nere på botten och demonerna gör allt för att jag inte ska lyckas ta mig uppåt igen :-( 

Ångest avlöser ångest som avlöser gråt som i sin tur avlöser stora och små panikångestattacker. Sömnlösa nätter avlöser nätter med mardrömmar osv... Ja dom är flitiga och duktiga mina jävla demoner! :-( 

Äldre inlägg

Nyare inlägg