Om





Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline och hsp.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Visar inlägg från juni 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Startskottet

Detta är dagens mål så nu sitter jag här med min näringsdryck och bok och demoner som ger mig så jävla mycket ångest att jag bara vill skrika och gråta :-( 

Men jag ska klara detta nu

Jag ska, jag vill och jag KAN!

Nästa kapitel

Fick ett meddelande från koordinatorn på Uppsala Dbt i måndags "Hej! Jag skulle gärna vilja ha ett möte med er och stämma av hur det går, vem som följer upp och hur planeringen för hösten ser ut."   Jag varken orkade eller ville prata med dem eftersom jag fortfarande tvivlar på att de tror på mig. 

Så igår hade min syster kontakt med dem, inte blev vi så mycket klokare av det dock men på torsdag nästa vecka ska jag, mamma och min syster dit för ett möte. Allt detta gör mig orolig för vad kommer de att säga?

Tänk om de tvingar mig till att gå på en ätstörningsbehandling!

Nej, det får fan mig inte hända!

Jag måste visa dem att jag kan klara mat och vikten på egen hand för jag vill vetkligen inte gå på ytterligare en ätstörningsbehandling!


Jag har under dagarna som varit kommit till insikt i att det här med maten och vikten nog har dragit ut lite på tiden och jag inser risken i att Uppsala inte tänker låta mig fortsätta på egen hand hur länge som helst. Så igår åkte jag och köpte mig en bok som jag kommer kalla "Min bok"

Denna bok ska förhoppningsvis hjälpa mig till att kämpa lite till och förhoppningsvis en gång för alla bli av med de mat/viktspöken som finns kvar i mig och på såvis visa Uppsala och alla andra att jag inte behöver gå på ätstörningsbehandling utan istället få börja med Dbt när tiden är inne för det. 

 

 

Demoner som inte vill gå

Det tycks inte spela någon roll hur mycket eller hur länge jag kämpar för demonerna inuti mig tycks inte vilja ge sig. Är så trött på att ha det så, å i ärlighetens namn vet jag inte hur länge till jag ska orka med att fortsätta så här :-( 

:-(

Tankar på att ta sitt liv

Efter alla mina intoxer under förra våren bestämde vi att mamma skulle ha hand om alla mina mediciner hemma och ge mig när de ska tas.

Detta har fungerat bra och fungerar fortfarande även om det inte alltid känns så bra. 


Mina tankar på att avsluta mitt så kallade liv har varit väldigt intensiva den senaste tiden och jag har inte kunnat släppa tanken på hur det skulle kunna gå till. I dag kom jag på att jag skulle ju kunna åka till Apoteket och hämta ut mina sömnpiller och häva i mig dem. Kom jag aldrig iväg till Apoteket idag. När mamma kom hem brast allt för mig, jag orkade inte längre hålla inne mina tankar om att ta mitt liv utan brast ut i gråt och berättade om hela min plan för henne,

. Jag berättade om att jag inte orkar eller vill leva längre, berättade om min plan att hämta ut mina mediciner för att kunna ta mitt liv.

Jag bara grät och grät, mamma kramade om mig och sa att hon ändå var glad över att jag berättade för henne.


I morgon ska vi åka tillsammans till apoteket och be dem sätta spärr på mig så att jag inte kan hämta ut mina mediciner själv.

Blandade känslor kring detta men det är nog bäst så antar jag.

Äldre inlägg