Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Vidrigaste jag har gjort!

Som ni vet ska jag få åka hem idag så nu sitter jag och väntar på taxin.

Innan jag fick lämna avdelningen så skulle sonden dras ut, ni kan aldrig gissa vad som hände. 

Jag får en lugnande tablett innan och sen tas jag in på ett undersökningsrum där 2 sjukskötetskor står iklädda plastförkläden och handskar. Jag sätter mig på brittsen och väntar på att de ska börja dra ur sonden men de står bara och tittar. Jag blev tvingad till att själv dra ut den där jävla slangen och hur lätt är det när man spänner sig och bara känner sig kräkfärdig.

Det här det vidrigaste jag har tvingats till att göra, nu mår jag riktigt illa och känner mig äcklad. 

Men tacksam över att taxin kommer om ca 15 min. Nu ska jag hem och där tänker jag stanna nu.

Falska läkare

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bara vara arg för jag har nu fått reda på varför jag inte fick vara kvar på avdelningen i min hemkommun. 

Deras motivation till mig löd att jag inte gick upp i vikt och att jag var för svår patient för dem och därfr blev jag skickad hit till Danderyds psykavdelning. Vilket är konstigt då jag anser att orsaken till att jag inte går upp i vikt faktiskt är fysiologiskt och inte psykologiskt, men allting har sin lilla förklaring. 

I anteckningarna som Danderyd har fått från medicinavdelningen står det: Patienten går inte upp i vikt, misstänker att hon kräks på natten. 

Ja men tack så mycket! Hur hade det varit att fråga man frågat mig om den saken först? Hade de gjort det så hade jag kunnat berätta för dem att jag knappt kan kräkas när jag är magsjuk! Opererades när jag var ca 3 veckor gammal för förträngning på magmunnen, så mina kräkreflexer är näst inpå obefintliga. Hur skulle det vara att kolla upp andra eventuella orsaker till att jag inte går upp? Jag menar jag ha faktiskt också inre organ prescis som alla andra.

Läkarna här lyssnade dock på mig och tror på det jag säger (kors i taket). Jag är inte längre här på LPT, finns inga grunder till det. Det som händer nu är att jag blir kvar här under natten för att sedan skrivas ut i morgon. Detta är ett beslut jag har tagit med min älskade familj samt en nära vän som lovat att stötta mig hemma.

Min tillit till sjukvården är nu på 0 så därför tar jag nu saken i egna händer. Jag har själv gjort upp en vårdplan för hur jag ska jobba på att få upp vikten och jag är fast besluten om att visa ALLA både de som tror och de som inte tror på mig att jag kan!


Taggat med: 

, ,

Stark

 


Det blev inte många timmars sömn inatt. Jag har varit ledsen, uppgiven och allt har bara kännts nattsvart :-( Sen kom den där illskan tillbaka. Illskan som jag hoppas på ska hjälpa mig att ta mig igenom den här fasen så jag kan återuppta min DBT behandling i Uppsala.  Det kommer inte bli lätt för det är en lång väg dit och jag kommer behöva jobba hårt för att det ska fungera.

Alla dessa fega läkare och psykiratiker som skickar runt mig likt ett kedjebrev, för att de inte tror på mig eller vågar hjälpa mig ska få se hur fel de har. 

Nu har jag suttit och skrivit ner på ett papper inför samtalet jag ska ha med läkaren idag. Håll tummarna för att det går vägen nu. 

Så kom illskan

Det är då en jävla tur att jag hunnit lära mig hur sondpumpen fungerar samt att jag vet vikten av att göra kurrtestet innan sändning samt spolning med vatten före och efter, för här på avdelningen har man nämligen inte koll på det.

Jag har nyligen blivit uppkopplad på sista sondmatningen för detta dygn, och ja vad ska jag säga. Jag hade lika gärna kunnat gjort det helt själv för personalen här saknar kunskap om detta så de frågar mig om hur man ska göra samt frågar varför man måste göra kurrtestet och varför vatten är så viktigt.

-Varför måste man göra kurrtestet?

- Jo för att den kan ligga fel 

- Vad då? Vad händer då?

Helt allvarligt! Är jag i en lekstuga eller?  Det viktigaste och mest akuta när mitt fysiska tillstånd. Hur kan man då skicka iväg mig till en avdelning som saknar kompetensen för att ta hand om det? 

Nu är jag arg, riktigt jävla arg!

Inte negativt arg utan motiverande arg!

Nu är jag så jävla less på alla inkompetenta och opålitliga läkare och avdelningar!

Tänker visa alla jävla idioter att jag kan själv!

Vet dock inte hur jag ska ta mig här ifrån eftersom man skrivit in mig på LPT :-( 

Älskade familj

Sitter här på Danderyds psyk och gråter för mig själv. Jag gråter inte för att jag tycker synd om mig själv för  jag är fullt medveten om att jag  faktiskt har satt mig (delvis) i denna situationen själv. Det är ingen annan som gjort mina självskador på mig och det är ingen annan som satt mig i svält.

Det jag gråter över och är ledsen för är att min älskade familj ska behöva gå igenom det här. De kämpar och strider för mig och med mig. Jag är så ledsen för att ni ska behöva stå ut med allt som sker runt mig.

Ni är världa så mycket mer och ska inte behöva vara med på den här helvetes resan.

Förlåt för allt.

Jag ÄLSKAR er glöm aldrig det!

 

Taggat med: 

, ,

Äldre inlägg

Nyare inlägg