I dag är det exakt 2 år sedan jag kom hem efter att ha varit inlagd på Danderyds psyk i nästan 6 månader.
När jag blev inlagd hade jag i princip slutat att äta helt och min vikt var dödligt låg. Jag blev satt i rullstol och tvingades även att ligga till sängs rätt mycket i takt med att jag också fick börja äta (för mig kopiösa mängder mat och näringsdrycker) för att få upp i vikt. Min vistelse där var riktigt tuff och jag fick gå igenom många väldigt jobbiga saker, men med mycket stöd både hemifrån och stöd från personalen tog jag mig ändå igenom det.

Nu har jag varit hemma i 2 år och mycket har hänt.
Den största skillnaden nu är väl kanske att nu är mycket mer medveten om mina problem. Jag har börjat ta mer ansvar för mitt mående och jobbar konstant med att hitta metoder för att kunna hantera mina tankar, känslor och impulser. 
När vi kommer till den anorektiska delen av mig så får jag fortfarande kämpa rätt hårt för att den inte ska ta över, men jag är medveten om hur den lägger krokben för mig och jag är mycket mer observant på när det är den delen av mig som styr, vilket gör att jag nu mer själv (med hjälp av familj och psykolog) kan dra i bromsen innan det går för långt.

Jag lever med en ständig kamp mellan mig, ångesten, tankar, känslor och mina "demoner" men allt oftare är det jag som får sista ordet och vinner över dem.
2 år hemma utan inläggning och så tänker jag försöka fortsätta!