Gav anorexin en rejäl käftsmäll idag till middagen.
Mamma och pappa skulle äta köttsoppa och våfflor, så jag bestämde mig för att jag minsann också skulle äta våfflor (äter ju inte kött så soppan hoppade jag över).

Våfflor är något som jag nog inte har ätit på över 15-20 år!
Mitt beslut retade givetvis upp min anorektiska sida och jag fick sjukt mycket ångest. När mamma och jag väl stod där och gräddade våfflorna ångrade jag mig sååå mycket att jag sagt att jag skulle äta dem.
Den atomtiska "förbjudenmat" varningsklockan började genast att larma och ångesten ökade. För några år sedan hade anorexin vunnit och jag hade inte ätit några våfflor, inte ens smakat. 
Men i kväll vann jag! 
Jag tog min portion med våfflor och åt dem trots hög ångest och gapig anorexi monster i huvudet.