Om



 
Mail: ninni_brottman@hotmail.com
Facebook: Ninni Brottman

Även om det känns så, så vet jag att jag är långt ifrån ensam med att dras med en psykiskohälsa.

I mitt fall handlar det bland annat om långvarig ätstörning, borderline, hsp och nu en rätt ny upptäckt av ADHD som man har varit i skymundan i alla år.
Oavsett om du själv har eller känner någon med någon typ av psykiskohälsa tänker jag att det är viktigt att känna att man inte är ensam.
Å det är lite det som är syftet med denna blogg.
Jag vill dela med mig av hur det är att dras med detta.
Kanske kan jag hjälpa/stötta någon, kanske någon hjälpa/stötta mig
Huvudsaken är att vi inte behöver känna oss ensamna.

Prenumerera


Sidor

Senaste inlägg

Lite ljus i allt mörker

Som ni säkert redan har märkt så är jag inne i en rätt så låg och jobbig period just nu. Jag har haft svårt att tänka positivt och har behövt kämpa mig igenom mina dagar. 

I dag har jag fått träffa en arbetsterapeut. Vi pratade om hur mina dagar ser, vilka svårigheter jag har och vad som skulle kunna fungerar  lite bättre men också på vad som fungerar bra. Hon gav mig lite skrivuppgifter jag ska göra tills vi ses nästa vecka. Det bästa med vårt samtal var att vi började prata lite om dagliga aktiviteter med jobb inriktning. Om det vill sig väl med försäkringskassan så kan det kanske bli så att jag kommer få börja jobba så smått här framöver men i väldigt liten skala. Det kan röra sig om några timmar i veckan som sedan successivt utökas. Jag hoppas verkligen att detta kommer att ske för jag tror nog att jag skulle må bra av att få börja jobba igen, om än i väldigt liten skala. 

När jag kom hem hade jag fått en kallelse till min psykolog. Jag har inte träffat henne sedan november då hon varit sjukskriven. Men i februari är hon tillbaka å det känns riktigt skönt. 

I morgon ska jag till stallet och då ska jag och E rida ut, vilket ska bli såå mysigt eftersom det var länge sedan vi gjorde det. 

Sist men inte minst så kom mamma hem idag och berättade att vi (hela familjen) ska åka till Gran Canaria i höst ☺️

Så denna dag har bjudit på fyra välkomna ljusglimtar.. Det behövde jag verkligen nu. 

Hej ätstörning min trogna "vän"

Jag känner mig tung, ful och stor.  När jag tittar mig i spegeln och ser bilden av mig själv blir jag illamående och ledsen och jag tycker inte alls om det jag ser. Spegelbilden har förändrats och jag är inte längre den där smala, istället står där en ful tjej med en mage som putar ut och jag vill bara brista i gråt. 

Ja som ni hör är inte ätstörningen så snäll mot mig just nu. Har fastnat i en period nu där utseende, vikt tar rätt mycket av mina tankar. Hur mycket jag än försöker att tänka annorlunda så kommer ändå alla negativa tankar kring mig själv ikapp. Kroppen känns tung och klumpig och jag som inte vill kännas vid min egen kropp. För några år sedan hade dessa tankar och känslor genererat i att jag hade börjat minska på mitt näringsintag och hade det velat sig riktigt illa hade jag nog slutat äta helt, för så starka är mina ätstörda tankar just nu. Jag har dock än så länge klarat av att sköta maten så som jag ska, men det är inte lätt nu.

Jag blir så ledsen över att jag känner så här att anorexian fortfarande har så stor inverkan på mig. Varför ska det vara så svårt att äta och varför är det så svårt att acceptera sig själv i den kropp och vikt som jag har. Längtan efter att ha en hel okomplicerad relation till mat, vikt och kropp är stor, samtidigt som känslan av att ha en tom magen och att vara sådär smal är så saknad. Det är så sjukt att det man på ett vis fruktar och vill bli av med samtidigt kan vara något som man håller så hårt i och är rädd för att förlora. Det är nog bara för mig att inse att min relation till mat, vikt och kropp aldrig kommer att bli normal.


Tung dag

I dag har jag haft en sådan där dag då jag varit väldigt ledsen utan att veta varför. Jag har haft ångest utan att förstå orsaken och jag har känt någon form av oro och hopplöshet i kroppen utan att kunna finna någon anledning till det. Känslorna, tankarna och ångesten har varit så intensiva att de har varit svårt att fokusera på något annat än det som känns jobbigt och tungt. 

Trots detta har jag ändå tagit mig igenom dagen utan att givit vika för mina impulser, så hur det än må vara är jag mycket starkare nu än vad jag varit. Å det är väl kanske något som jag ska påminna mig själv om.

Gott nytt 2020!

Sitter och tänker på det året som gått. Det är rätt så mycket som har hänt under detta år och 

Jag startade året med en resa till England där jag hälsade på en barndomsvän. I februari bestämde jag mig för att flytta hem till min lägenhet igen efter att ha bott hemma hos mina föräldrar under en väldigt lång period. Bor inte där till 100% än men är där allt oftare och det känns bättre och bättre att vara där. Jag kan till och med längta hem dit när jag inte är där. Jag fyller 30 och får bla en fallskärmshoppning i present, själva hoppet gjorde jag under sommaren och är en av de bästa grejer jag någonsin har gjort.

Jag fick litet bakslag i vikten i början av året, fick då träffa en dietist som tillsammans med mig la upp ett "kostschema" som faktiskt känns helt okej och som också har fungerat bra. 

Under sommaren startar en neuropsykiatrisk utredning och det blir konstaterat att jag även har ADHD något som för mig inte var någon större överraskning. Men det kändes ändå skönt eftersom detta förklarar en hel del om mig och varför saker och ting är som de är. I och med den fastställda diagnosen fick jag även under hösten möjligheten att börja i en ADHD-grupp vilket har varit mycket givande.

I slutet av augusti tar jag mina sista theralen droppar och jag beslutar mig även för att hålla mig borta från självskada. Det har varit tufft och inte alltid så självklart att inte ta till rakbladet, men jag ha hela tiden påmint mig själv om att ingenting blir bättre av att självskada utan tvärtom.


Det har som sagt hänt en hel del synliga saker för mig detta år men det viktigaste som hänt syns inte så mycket utåt utan är mer kopplat till mitt inre. Jag har jobbat mycket med mig själv och jag förnekar inte längre min ångest eller mina diagnoser (ätstörning, borderline, ADHD etc) utan jag har istället accepterat och blivit "vän" med dem. Jag ser dem inte längre bara som något negativt eller som sjukdom, de är delar av min personlighet och jag försöker hitta styrkorna i dem. Ibland slår demonerna hårt mot mig och jag kan ibland känna att jag inte orkar mer, men det är okej att inte alltid orka för sen kommer den där styrkan och jag reser mig igen.


Jag är inte den som brukar avge något nyårslöfte men i år tänker jag göra det. Förutom att jag tänker fortsätta att kämpa på som jag redan gjort så lovar jag även mig själv att bli mer nyfiken på livet. Jag ska försöka ta vara på det och leva livet fullt ut, våga ta de chanser jag får och vara tacksam för det jag har. Det kommer komma svackor och det är okej ingen kan vara på topp jämnt. 

Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år och hoppas att ni alla kommer få ett bra 2020. Glöm inte att vara rädda om er!



God Jul

I morgon är det julafton och jag hoppas av hela mitt hjärta att alla ni fina läsare får en lugn och fin jul med dem ni håller av.
Tänk på att ett vänligt leende och en varm kram många gånger är så mycket bättre och finare än de klappar som ligger under granen. 
Så dela med er av er kärlek till nära och kära men också till dem ni möter. Å glöm inte bort att ge er själva kärlek, för det är ni värda  <3 
GOD JUL ALLA FINA!





Äldre inlägg